Våran långa väg

Som jag skrev innan så åkte vi till Rmc idag. När vi kom in till läkaren så fick vi se som förra gången embryon på skärmen. Rätt så intressant att se hur de utväklas faktiskt. Den mannen som håller koll på labbet kom in och pratade med oss. Han sa detta som dom skulle sätta in idag var bäst kvalite därför vågade dom inte vänta tills på Måndag fall det skulle försämras. Han sa inte hur många där fans kvar men dom höllt på att försöka "stärka" dom andra. Klarar dom sig fryser dom in dom och vi får veta det via brev med posten, men dom gissade ändå på att denna gången skulle bli bättre än första gången. Läkaren kom ut och pratade med oss efter insättningen. Han sa att jag skulle ta blod prov den 16/2 för att de om det hade blivit en lyckad gång. Han sa även att jag inte skulle lyfta tungt m.m. Jag sa till honom men jag jobbar innom städ och lýfter ganska mycket tungt mellan varven och då sa han att det skulle jag undvika fram tills jag får veta om jag är gravid eller inte. Blir jag gravid ska jag ta det lungt ett tag efter med. Tänker för mig själv hur satan ska detta gå, jag som håller igång med mycket tungt både på jobb och hemma. Jag får ju mina nojjor att jag ska möblera och lite sånt =) Läkaren sa även att jag ska äta och dricka presic som att jag är gravid för att öka chansen lite mer. Men det jag inte fattar hur kunde den första läkaren vi hadde säga att lev precis som du gjorde innan.. Förvirrad. Men nu ska jag iaf vänta till den 16/2 för att få veta mer och dessa dagarna kommer ta en evighet.
 
Ganska många har faktiskt frågat mig hur det känns att bli "gravid" utan göra det på det "vanliga" sättet. Men jag kan tala om att man tänker inte så när man har försökt att få barn på så länge som vi har. Kroppen och hjärnan anpassar sig ganska fort vid tanken på att man inte kan få på det vanliga sättet. Det är nästan som en självklar het att gå igenom det vi gör. Visst känns livet orättvist när man hör vänner och bekanta att dom ska ha barn men alla kan inte ha sån tur som andra. När vi satt och väntade i vårt rum idag tittade älskling ner 2 våningar och får syn på en ny född. Älskling kallade på mig och sa titta där nere där kommer vi kanske vara senare på året. Men när jag tittade blev man helt såld, det känns så himmla overkligt att man kanske kommer att ha ett sånt litet barn i sin famn sen som är sitt eget. Jag kan inte se den bilden framför mig. Tror inte att jag kommer fatta när de väll vistar sig att vi ska ha barn. Efter denna tid känns allt overkligt när man ser dig själv med sitt eget barn.

Nej nu ska jag gå och lägga mig i soffan innan Marie och Stefan ringer och skäller på mig att jag ska vila =)

Måste bara säga att det är verkligen skönt att det är så många som tänker på oss =)

Undrar ni över något så skriv bara i kommentaren så svarar jag =)

Ha de så bra