Våran långa väg

Idag är det söndag och jag är inte på humör för något alls. Har inte varit det på hela veckan.. Igår fick jag ett ryck iaf att jag skulle måla vår säng som var i furu till vit. Furu är snyggt men inte när den har börjat gulna tycker jag. Så jag målade om den iaf. Och den blev klar idag, så när jag skulle bygga upp den igen ser jag hur ojämt färgen har tagit fast jag målade grund och 3 lager färg. Man ser inte det tydligt men jag ser det. Tänkte ja ja det får gå. Men sen fick jag inte upp sängen och det gjorde inte saken bättre. Tror jag försökte i 30 minuter sen gav jag upp och känner mig så besviken att inget jag gör blir bra. Blir så himmla ledsen för det känns som att jag inte duger till något. Började faktiskt gråta, löljligt att gråta för en säng men jag blev så sne på allt. Har varit så hela veckan men jag tror det har med hormonerna att göra efter sprútorna. Jag har kännt mig deprimerad ett tag nu och det har dom närmaste familjen märkt av det men inte vågat sänga något. Tycker det är synd om älskling att det är han som får ta de mesta, men han stöttar mig mycket ändå... Sen åkte mamma och syrran idag utomlands och det känns HEMSKT. Det är jätte skönt att dom kommer ifrån sverige lite och kan ladda upp sig men jag tycker att det känns hemskt att jag har inte mina "bästa vänner" här. Jag jobbar ju med mamma så jag pratar med henne dagligen men det kan jag ju inte göra nu. Och syrran prata man ju oxå med mycket vem ska man ringa nu då :( Aja dom är snart hemma igen, men hoppas att det går fort.. Ne det blir bara kort inlägg idag för nu ska jag lägga mig i soffan innan jag ska sova. Ska börja tidigare imån efter som jag ska ta ett annat område till påsk, så det gäller att lägga sig i tid nu..

Men ha det så bra alla läsare...